en tår för ett leende

En tår för ett leende från min prinsessa


En tår rinner sakta ner för min kind, det är en glädjetår. Den lycka, värme och glädje jag känner i mitt hjärta just nu går inte att beskriva i ord. Jag får upp schlager klyschor som;
”(…) för dig så går jag genom eld och vatten, du finns i mina tankar, tusen och en natt, väcker mina känslor, varje tidig grynings morgon (…)”. Tänk att en så liten, enkel sak som ett leende med ett tillhörande glitter i ögonen kan framkalla en sådan känslostorm. Om någon hade försökt förklara för mig hur det skulle kännas så hade jag inte förstått hur mycket jag än hade försökt för det går inte att beskriva man måste uppleva det.

Jag syftar på det jag fick uppleva idag med min underbara, fantastiska, kämpe till dotter, som har gjort mig smått frustrerad genom att se sur och likgiltig ut sedan hon vaknade till. Hon har ju för varje dag börjat le lite mer och man kan ana glimten i ögat, som snabbt dyker upp men som lika snabbt har försvunnit. Jag har, sedan uppvaknandet, haft en känsla av att kroppen är här men att själen inte har landat än. Hon har varit artig och tackat och sagt att saker smakar bra osv., men annars har hon inte direkt visat så mycket känslouttryck. Läkaren sa, när vi blev utskrivna i tisdags att det, som allt annat, kommer att ta tid. Logopeden sa att hon hade nästan obefintlig mimik och att det kan ta tid att träna upp det för det måste kopplas till känslor.

Vi har ju 5 sinnen och känslan är den vi använder för att förmedla hur vi upplever saker och då blir kroppsspråket viktigt och likaså mimiken. Därför blev jag så ofantligt berörd två gånger idag, först när jag visade min dotter att jag hade fixar en tv med dvd till hennes rum och en ny film, som hon har velat ha. Jag bäddade ner henne i hennes säng och satte igång filmen och hon såg så nöjd ut och det syntes i hela hennes ansikte och i hennes ögon och det var så häftigt att se, som en kontrast till hur det har sett ut annars under dessa veckor. Försök då att förstå känslan, när jag lite senare går in för att se om filmen är slut och om hon hade somnat, och jag hittar henne halvsittandes i sängen med ett leende på läpparna. Jag frågade om filmen var bra och ungen ler med hela ansiktet och det glittrar i ögonen och hon säger; ”ja mamma, den var jättebra, den var mysig och man blev lycklig”. Sedan ler hon ett sådant där fantastiskt, underbart leende som bara hon kan och hon ser så lycklig ut själv. Suck jag bara smälte och vi bestämde att vi skulle se den tillsammans i morgon och vi var rörande eniga om att hon kommer att drömma fantastiska drömmar och sova som en prinsessa i natt :-)

Det kanske låter fånigt men det betyder så ofantligt mycket och jag känner att jag verkligen uppskattar de små sakerna i livet på ett annat sätt, jag är mer mottaglig, på gott och ont. Idag när det regnade som värst gick jag ut och bara tog några djupa andetag och kunde bara konstatera att det luktade sommar. Så där som det bara kan göra på somrarna och eftersom det åskade så mycket och allt var avstängt så infann sig ett lugn, båda mina ungar låg på soffan och sussade en stund efter en hektisk skohandlar tur, det åskade och ösregnade ute och jag kände mig så otroligt lyckig och tillfreds. Dom var så söta där dom låg under varsin filt i varsin hörna på soffan. Mina, bara mina (nästan), det är mitt kött och blod och kärleken känner inga gränser, för er går jag genom eld och vatten. <3>

…det finns en uppenbar fara att missa en riktigt viktig dag….dagen idag.
För idag är rätta tillfället att leva.
Låt oss leva varje dag helt och fullt,
medan tid är
Esther Baldwin York