måndag 27 oktober 2014
















Snart går flyttlasset på riktigt!

En ny milstolpe, ett nytt mål.

Rehabilitering, resursskola, grundskola, gymnasiet och nu högskola. Hon är en riktig kämpe dotra mi. Efter tung och snårig men otroligt stark återgång efter olyckan har hon nu placerat sig i högskolevärlden med allt vad det innebär, tentor, duggor, sena kvällar, tidiga mornar, föreläsningar, seminarium, nya vänner, nya rutiner, nya platser, you name it. Sedan augusti har hon camperat på en madrass på golvet hemma hos en kompis, kompis i Karlstad för att plugga men om ett par dagar går flyttlasset på riktigt, till den första egna lägenheten. Hemmet är i kaos, det är saker överallt och det är spännande, roligt och lite sorgligt att packa ihop hennes saker, men gissa om jag är glad för hennes skull, gissa om jag är stolt. Hon har åstadkommit detta, hon har kämpat för detta. Hon har alltid haft som mål att vara självständig, att klara sig, att utvecklas.

Idag när jag var på kris och samtalscenter på hjärnskadecenter, hittade jag henne i tidningshyllan. Hon blev intervjuad i vintras i ett reportage i tidningen Habilitering Nu, om att att komma igen. Där pratar hon om att hon känt att det har varit viktigt att bli självständig, att hon har mognat, att hon tänker annorlunda idag. Vi tänker nog alla annorlunda idag, jag tror att vi värderar livet på ett mer närvarande sätt, vi känner att det är viktigt att vara härvarande, att ta tillvara på all positiv energi, att ta hand om varandra och oss själva.

Jag längtar efter henne varje dag, jag saknar henne varje dag. Jag är stolt varje dag, jag skryter om henne varje dag, jag älskar henne hela tiden. Hon är min kämpe.

Under denna resa som vi gjort och gör tillsammans har det blivit mer tydligt än någonsin att "allt är möjligt", "vill man så kan man". Livet är skört men allt har en mening och har man drömmar, ett stort hjärta, mycket mod och jävlaranamma så kan man åstadkomma vad som helst.

LOVE YOU DOTRA MI <3 comment-3--="" nbsp="">