Snön yr där ute och en förlupen tår rullar ner över min kind, sitter och tar in allt som hänt det senaste halvåret. Bilderna flimrar förbi i minnet och på skärmen. Det är lite svårt att andas, fast ändå inte, jag är lyckligt lottad, jag håller på att svämma över, svämma över av kärlek till mina barn, samtidigt som jag håller på att drunkna, drunkna i allt som måste övervinnas. Alla hinder som måste passeras, tornar upp sig men förvandlas till små vägbumpar i det stora hela om man blinkar en gång och ser klart på saker och ting.

Det handlar om att ta en dag i taget, att fånga dagen och göra det bästa av den…………..